
bearnaise
Det finns det väl knappast något som slår.
Hur gott som helst.
Och lätt.
(Eller….ehrm…okej, av tre gjorda såser, gjorde jag en som totalt skar sig. Jag hävdar att det var smöret som bidrog där. Hädanefter kommer jag endast att göra beasås med milda raps och smör)
såhär gjorde jag….ungefär:
3 äggulor
1 liten gul lök, eller 1/2 stor gul lök
2 msk vitvinsvinäger
10 krossade vitpepparkorn (eller lite höftat malet ur pepparkvarnen funkar också tyckte jag)
1 msk vatten
ca 150g milda smör och raps (var det jag tyckte funkade bäst i alla fall hittills)
dragon och persilja
Knäck äggen och ha gulorna i en liten skål under tiden, så blir de lagom temperatur på.
Smält smöret.
Hacka löken och lägg i en liten kastrull med vinäger, vatten, lite dragon, ett kryddmått sådär eller lite till som jag brukar ta ,och vitpepparn.
Koka ihop tills det återstår ca 1/3. (Jag vet….eller hur att man ser det med all lök, men koka lite så blir det nog bra) (Går ganska fort att göra, någon minut eller så…..säger jag som har induktionsspis då)
Sila vätskan och häll över i en kastrull som passar bra att göra såsen i, den ska kunna stå över vattenbad.
Koka under tiden upp vatten till vattenbad. Rör i äggulorna i den silade vinägerblandningen. Rör och rör och rör tills det börjar tjockna (man undrar liksom när, och sedan går det väldigt fort) Precis när det börjar tjockna vispar du i det smälta matfettet, i början lite i taget, sedan i en jämn stråle.
Vispa vispa vispa. Det går bra att ta bort kastrullen från vattenbadet en stund och vispa i och så ställa tillbaks den. Tyckte i alla fall jag, då jag var rädd att skära såsen.
Smaksätt med salt och mer dragon och lite persilja.
Klart!
Och jag kommer nog aldrig mer att köpa beasås.
Fast den late ser ju ett lejon….som bekant.
Så jag ska aldrig säga aldrig.